Nu har Nils-Olof SM7DBD kört alla naturvårdsområden på Öland

Nils-Olof Karlberg SM7DBD under radiotrafik från Öland. I bakgrunden Borgholms slottsruin. FOTO: Åke SM7NJD

Nils-Olof Karlberg SM7DBD under radiotrafik från Öland. I bakgrunden Borgholms slottsruin.
FOTO: Åke SM7NJD

I Sverige finns det uppåt 8000 så kallade SMFF-områden, dvs. nationalparker, naturreservat, Natura2000-områden ooch ett antal naturområden av riksintresse.  Öland är Sveriges minsta landskap. Här finns cirka 150 sådana områden.  Nils-Olof Karlberg SM7DBD  har  nu kört Ölands alla SMFF-områden.

– Från början körde jag SMFF från mitt hemma-QTH i Rottne, berättar Nils-Olof, men efter ett tag gav jag mej ut i skog och mark. Ett par vintrar utnyttjade jag möjligheten att via vinterisar aktivera områden som låg på öar i olika småländska sjöar och som aldrig aktiverats (en s.k. röding).

Läs artikel i kommande QTC
Här följer ett utdrag ur Nils-Olofs artikel om hans öländska SMFF-erfarenheter. Läs hela artikeln i QTC.

– Eftersom jag har sommarstuga på Öland blev det en hel del körning även från ”Long Island”. Även andra amatörer gjorde expeditioner till Öland. För trots att det är Sveriges till ytan minsta landskap finns där ca 150 FF-områden. Under 2013 var flera expeditioner över på ön och aktiverade områden så i slutet av året hade jag bara hade ett dussintal okörda områden kvar på Öland, och tänkte att det kunde ju vara kul att bli den förste som körde samtliga. Så i början av denna sommar gjorde jag en ”städrunda” till södra delen av ön och ”släckte” ett antal rödingar. Ofta när man är ute och kör FF är det lugnt och stilla, men ibland händer både det ena och andra, som denna dag:

Bejers hamn
-När jag riggat upp grejorna vid området Beijershamn kom en fågelskådare med andan i halsen fram och undrade om den ovanliga halsbandsflugsnapparen varit synlig, den hade nämligen rapporteras häcka intill där jag hade ställt upp min station. Boet syntes men inte fågeln, den gillade kanske inte CW-pipen.

Tores granne
– Vid nästa område, intill Färjestaden (och nästan granne med Tore/SM7CBS), var området beläget intill några stora dammar där det odlades ädelfisk och flodkräftor. På åkern intill körde en traktor, troligen av dammägaren. Så jag tog det säkra före det osäkra och smög fram till området när traktorn var skymd av en liten dunge. En antennmast kan ju lätt förväxlas med ett kastspö och man vill inte bli misstänkt för tjuvfiske, så snabbt in i grönskan och upp med antennen.
– På det sista området för dagen, i Algutsrum, låg reservatet i en gammal ekskog med en stor betesäng intill.  På ängen betade storleksordningen 100 kor och när jag satt upp antennen kom ett helt moln med flugor från korna och anföll mej, så det blev en kort sejour här.

Final i slutet av augusti: Väglöst land
I slutet av augusti var det dags för den stora finalen, jag saknade nu bara ett handfull områden, alla på norra delen av ön. Det började med ett dubbelområde (två områden som gränsar till varandra), men det var i väglösa sanka Marsjö och Hjälmstad sjömarker (FF-3240 och 3249) på öns östra kust, så det blev att dra på stövlarna och börja kånka rigg, batteri, mast, antenn och pall ut i terränglådan, nyfiket beskådad av lokal boskap.


När jag hittat gränspålen mellan områdena (de flesta områden är väl utmärkta med gränspålar eller märkning på trädstammar) satte jag upp antennen så att ena dipolhalvan hamnade i det ena området och den andra halvan i det andra. Sen var det bara att visa sig på bandet så blev det pile-up.
Därefter följde två ganska lätta områden, d.v.s. det gick att köra bil fram till gränsmarkeringen, sätta upp antennmasten på bilens cykelställ och sen sitta i bilen och köra radio. På den ena platsen kom en tysk turist som hyrde stuga i närheten och undrade vad som stod på, för dessutom pågick det en pistoltävling i närheten med kraftigt knallande förutom mitt radiotutande. Men jag tror att trots rostig amatörtyska lyckades jag förklara vad som pågick.

Sista området: Vedborms Träsk
Sista området, Vedborm Träsk (FF-4851), har aldrig aktiverats tidigare, och jag kan förstå varför. Detta träsk är inte som vi på fastlänningar är vana vid, ett sankt område, enstaka tallar och lite buskar. Det var igenväxt med i princip ogenomtränglig, högvuxen och kraftig slånskog med mängder av 3-4 cm långa hårda vassa taggar. För att komma in i området kunde man behövt en pansarvagn. Men jag lyckades ta mej så långt in i snåret att GPS:en indikerade att jag nått området, ena antennhalvan fick ligga uppslängt på buskarna, och denna pile-up var ändå större. Därmed var jag först att köra hem WAFFÖ  (Worked All FF Öland)! Tyvärr finns inte detta diplom.  Oavsett detta: Tack till alla som medverkat till att möjliggöra det fiktiva WAFFÖ.

Kameler och lamadjur
På hemvägen till Köpingsvik stannade jag på begäran i Alböke Alvar (FF-4842) troligen av de få FF-område där man stöter på både kameler och lamadjur!

Vid buggen, mikrofonen, kameran och tangenterna
Nisse Karlberg/SM7DBD

Mer info
Om det svenska upplägget finns hemsida http://smff.sk6aw.net med regler, kartor, loggar, listor av olika slag, bloggar, spottar m.m. SK6AW ska ha en eloge för en alldeles utmärkt sida för FF.
Om det internationella upplägget finns på http://www.wff44.org

SM7DZV Erik
Print Friendly, PDF & Email
Share